MITT LIV SOM KATT

minns ni novellen? här är den igen....en liten bit av del 2.
 

Redan någon vecka senare kunde kattungarna gå.

De kröp runt och lekte. Jag och oliver satt hos dem.

Den lilla kissen vi hade räddat mådde inte så bra.

Ändå mådde den bättre. Den hade varit hos veterinären

Och blivit opererad. Mina bröder hade blivit vaccinerade där.

Nu hade kattungen en tratt. Den såg jättekul ut.

 

”tror du hon kommer dö?” frågade jag oliver.

Oliver trodde inte det. Jag tittade på honom.

Han var så söt med sin grå, svarta päls.

"kanske!" sa jag tyst.

                       

”tack, ungar. För att ni vaktade ungarna.” sa mamma

”det var bara kul” sa vi. ”bra, gillar du dina bröder ,Olvina?” frågade hon

Ja, det gjorde jag. De var ju så söta. Oliver och jag gick ut.

”OJ!” sa oliver när vi gick förbi en spegel som stod i hallen.

”vadå? Varför sa du så?” undrade jag. Oliver visade mig

”kolla ” sa han, ”vi har blivit så..stora!”

jag nickade, det var vi.

Vi fortsatte ut

.

Vi satt ute jag och oliver.  Vi satt på trappan.

Bara satt. Kollade på allt som vi kunde se.

Det var solnedgång. Vi hade växt mycket.

                        ” visst är skolan rolig, Olvina?” frågade oliver

                        ” ja, det är den. Du är bra på att jaga tycker jag”

                       Svarade jag. ”hej, sa en okänd röst,” vi vände oss om.

                                     Där satt den lilla hittesaken

 
 
 

Liknande inlägg

Kommentera här: